Taipei

Nu är det vårlov, så vi bestämde oss för att åka en sväng till Taipei när vi ändå var i området. Det är ganska intressant att åka till ett ställe där man inte förstår ett ord, och de inte riktigt bryr sig, utan fortsätter att prata på kinesiska med en. Tack vare vår förmåga att läsa lite japanska, kunde vi klara oss sisådär bara genom att läsa i Taiwan också.

Det var roligt i Taipei, tyvärr var min vän inte där, han hade tydligen flyttat till Japan förra månaden, så jag fick inte träffa honom. Det regnade hela veckan, och jag har inget emot regn i sig, men jag hatar att ha blöta fötter.

Jag bokade ett hostel åt oss, och det såg inte alls ut som på bilden och de hade ingen värme, så i början var vi lite olyckliga. Men efter en tupplur kände vi oss lite bättre. Det låg väldigt nära en nattmarknad som vi besökte många gånger under veckan, så det gick ändå.

På nattmarknaden sålde de olika kanderade frukter, och bland dem fanns det tomater. TOMATER. Jag vet om att tomat är en frukt, men att sälja dem kanderade tillsammans med jordgubbar är väl lite väl magstarkt, kan jag tycka. Oavsett så var det en väldigt intressant smak.

Den sista kvällen började det låta som fasiken utanför fönstret och när vi kikade ut gick det en parad förbi nedanför, med trummor och rökelse. De sköt en massa raketer, och sjöng. Vi vet fortfarande inte vad de firade, men det var en trevlig överraskning.

Taiwaneser är så himla trevliga, två gånger fick vi hjälp att hitta, en gång följde han med oss hela vägen till platsen där vi skulle, bara för att se till att vi inte hamnade vilse. I tunnelbanan var det självklart att man gav upp sitt säte för äldre personer eller barnfamiljer, och de bad alltid om ursäkt om de råkade kliva på en eller stöta till en. Visserligen var vi inte alltid säkra på om de var arga på oss eller inte när de pratade med oss, men jag tyckte verkligen om Taipei. Jag skulle åka dit igen, men då lite mer planerat.

Roomie date

Här där jag bor, finns det något som kallas för roomie date, en ”dejt” med ens rumskamrat. Jag har spenderat så mycket tid med att plugga till proven på sistone, så vi bestämde oss för att göra det till en heldag, bara vi två.

Vi åkte till Ikebukuro för att äta buffé på en thailändsk restaurang, och det var helt fantastiskt gott.

Sedan åkte vi vidare till Meguro, som för övrigt betyder svarta ögon för att gå på två olika museum. Först åkte vi till Teien Art Museum, där de hade en utställning av Emile Gallé, som var en glaskonstnär från Frankrike. Vi fick inte ta några bilder, men han hade designat några fantastiska vaser och tallrikar. Utställningen var i prins Asakas gamla hus. Asaka hade tydligen en stor del i Nanking-massakern.

Efter konstutställningen knallade vi vidare till ett parasitmuseum i Meguro. Och det var verkligen en massa konserverade parasiter och det var med skräckblandad förtjusning vi gick runt därinne. De hade ett avhugget sköldpaddshuvud med parasiter, en åtta meter lång binnikemask och tack och lov så kunde jag inte läsa särskilt mycket av den japanska texten … så jag slapp i alla fall kunskapsdelen om var parasiterna levde.

Little Korea Town

I Tokyo finns det en liten gata där det finns en massa koreanska butiker, och mer eller mindre alla omkring talar koreanska. Det var som att vara i Seoul igen!

Jag träffade en vän där, och vi gick omkring och letade efter lite olika K-popartister och hittade en matbutik fylld av koreansk mat. Jag gick loss och köpte saltat sjögräs, vi provsmakade kimchi, de hade bl.a. en med bläckfisk och den var himmelsk! Dessutom köpte jag på mig lite nudlar och majste.

Sedan vandrade vi neråt gatan och lyckades hitta den godaste hottokun i stan, enligt internet.Hottoku är en slags kaka med honung, kanel och valnöt i. Nästan lite som en pannkaka.

Popohottoku

Det sista vi gjorde var att gå till den ”Islam Town”, där lyckades jag äntligen hitta röda linser! Nu blir det linssoppa!

Okutama

Idag åkte jag till Okutama med Agne. Okutama är en liten by, ett par timmar utanför Tokyo.

Tågresan dit var så himla vacker, och jag kände att jag påmindes om varför jag tycker om Japan. Här i Tokyo ser man inte så jättemycket kullar eller träd, men på väg till Okutama var det så mycket natur och jag kände mig hemma igen.

I Okutama finns det mycket vandringsleder, och just av den anledningen åker såklart många dit just för att vandra. Agne och jag åkte först ut till Lake Okutama, som tydligen är en viktig vattenkälla för Tokyo.

Sedan åkte vi tillbaka in till Okutama, och gick till ett tempel och sedan ner till en flodstrand. Det fanns mycket broar upp i träden och vi gick givetvis upp för att undersöka hur säkra broarna var.

Vattnet var blått, lite som Medelhavet och det var verkligen en vacker plats att vandra runt på.

Seoul

Jag åkte till Seoul över nyår med en vän! Vi bodde på ett hotell mitt i Seoul och det var ganska billigt, trots en väldigt bra standard. Området vi bodde i var mer eller mindre ett marknadsdistrikt, med stora gallerior, men galleriorna var inte typiskt europeiska, utan mer som marknadsstånd in i en butik.

Första dagen gick vi omkring i ”vårt” område, och såg Namdaemun, den södra stadsporten i Seoul under Josoen-perioden.

Namdaemun

Sedan gick vi vidare till Seoul Station, där det finns ett stoooort shoppingcenter. Efter att ha listat ut systemet i hur man köpte mat på det stället, lyckades jag få tag på en jättegod bulgogi.

Seoul Station

 

 

 

På kvällen åkte vi till Deoksugung Palace och gick runt där i några timmar. Biljetten in kostade 1000 won, alltså cirka 6 svenska kronor. Hur fantastiskt är inte det? Man har faktiskt råd att gå på museum och andra turistattraktioner!

 

 

 

I Deoksugung Palace-området

 

Nästa dag hann vi med ett akvariumbesök och lite shopping. Akvariumet var inget speciellt, men jag tycker om akvarium så det var roligt ändå. De hade en vattentunnel man kunde gå igenom.

Nyår spenderades tyvärr på en polisstation, då min resekamrat tappade sin telefon under kvällen. Så inga spännande bilder från den natten, förutom en förvirrad koreansk taxichaufför.

Nästa dag åkte jag ut själv till Gyeongbokgung Palace, där den koreanska kejsaren brukade bo. Under det japanska styret från 1910-talet började japanerna att förstöra palatsområdets olika byggnader, men det mesta är återuppbyggt igen.

De hade även en trädgård som jag inte gick in i, men ett orangeri (med värme!) hade de öppet för allmänheten.

Den andra åkte vi till en fiskmarknad i Seoul. Det var helt fantastiskt mycket olika fisk, och jag önskade att jag kunnat ta med mig lite hem. Det var en hel fotbollsplan med olika försäljare och det luktade fisk ända till tågstationen.

Noryangjin fiskmarknad

De stackars fiskarna och allt annat liv låg såklart hoptryckta i väntan på döden, men det var verkligen något jag aldrig skådat förut.

Samma dag träffade vi på en Mr. Kim som bjöd oss på typisk koreansk mat. Hans barn studerade tydligen i USA allesammans, och han själv hade jobbat i Tyskland med något kärnkraftsrelaterat.

Sista dagen åkte vi upp i Seoul Tower, och det var så jäkla mycket smog att vi inte kunde se så långt, och jag kände att det var ganska tur att jag inte bodde i Seoul på heltid. Tänk att andas in all den där smutsen i lungorna hela dagen.

På det stora hela var Seoul en fantastisk stad, människorna var så himla trevliga och öppna, och om de inte kunde engelska så pratade de gärna på koreanska med en. Dessutom var det billigt, och maten var så gudomligt god! Jag kommer att åka tillbaka en dag!